Illustrationer och berättelser som samtidigt fungerar som konst är sällsynta. Men Lars Oluf Kolsrud förenar sagans värld med modern oro. Framförallt finns mildhet och varm humor. Men underplanen är mörka och idyllen är skenbar med gäckande drag.

Ett fint exempel på Kolsruds illustrationer är den svensk utgåvan av Mary Shelleys Frankenstein. En troskyldig liten flicka möter på omslaget till boken det läskiga technomonster, som hon skall möta efter ett par kapitel. Bakom det oskyldiga lurar faran!

Motiven på denna utställning är stadens gestalter, på väg att mötas eller skiljas på olika platser i stadens skiftande verkligheter. Kolsrud tvinnar som alltid samman glädje och sorg, längtan och vemod i en universell sagoatmosfär. Temat är den fiktive konstnären Rollos längtan efter sin käresta. Rollo inleder ett kärleksbrev med raderna "Dear Lillemor, just nu står hela världen stilla". Ett amerikabrev, fullt av hjärta och smärta: som ett skillingtryck i sin trosvissa ton.

I Kolsruds målade skillingtryck är världen trygg och lugn: alldeles för lugn, ungefär som vissa överljusa nattlandskap från Halmstadsgruppens surrealism. Ljuset är varmt, ofta med fin saffransockra lyster. De nattliga skuggorna kan vara drömskt turkosljusa. Det hela badar i hemlighetsfull fabelkänsla.

Men Kolsrud kastar om pjäserna och punkterar med små medel det illustrativa så att det undgår idyllmakeri. Mörka moln, spöklika människogestalter, små flygplan och annat stör ordningen. Framförallt undrar man varför gatorna är tomma, fönstren stängda och himlarymden liksom sväller av uppdämd oro. Måleriet frammanar känslan av det okända, vilket ligger bortom illustrationens logiska gräns.

Liknande mild absurdism gällde en gång i tiden för amerikanen Edward Gorey, som med ordlösa bilderböcker som The Doubtful Guest förde sagoboken från barnkammaren till vuxenvärlden och till en urban surrealism. Kolsrud är på samma linje, men utan att absurdismen skenar till civilisationskritik. Tvärtom hålls balansen mellan berättelse och måleri på ett inkännande och personligt sätt. En genomtänkt naivitet, som litar till sagans kraft som ren fantasi och därmed på sagans fundamentala sprödhet.