Rolf Swedberg var en av många Stockholmsmålare, som sommartid sökte sig till Österlens färger och ljus - för hans del Simris, en liten by i anslutning till just Simrishamn. Höst och vinter tillbaks i Stockholm, målandet kom i andra hand, skulpterandet tog vid , och då i synnerhet små expressiva fysionymer, det egna inte minst i lera, gips, brons. Småningom kom Swedberg också in på design, betydde bl a de sinnrika, uppskattade, pendlande ljusstakarna i tenn.

Nere i Simris var oljemåleriet hans huvudsakliga medium, men han tog också till vaxkritan, utvecklade den tekniken mer och mer. Kritteckningarna , särskilt de från senare år, är i en klass för sig - värda all erinran. Teckna med krita är för många målare mycket av en arbetsprocess, ett skissförfarande . Men för Swedberg blev det också något mer, fick honom att nå ett allt friare, öppnare konstnärskap. Pappret lever, andas, vibrerar under kritans attacker - bild för bild och ett stycke skånsk jord levandegjord. Rolf Swedberg är här, när han går in i sina motiv i sommarljusa marker, något av en sentida impressionist med Cézanne i ryggen. Han har sett, målat, tecknat dem många gånger, och fortsätter nu i vaxkritans mättade färgklanger accentuera, tydliggöra, för att också i en föränderlig verklighet ständigt hitta nya, fräscha spår. "Konsten återger inte det synliga, den gör synligt." (Paul Klee)

STIG JOHANSSON
okt 2009